tarzansmamma

Jag och barnen var ute i tradgarden i skymningen och vantade pa att Bart skulle komma hem fran jobbet i fredags. Delilah fick flyga flygplan och hade nog the time of her life. Sa mysigt och underbart hade vi det, jag och barnen. Vet ni vad, en liten liten fagel och byggt bo och sitter numera och ruvar uppe i ett av vara trad. Snacka om den ultimata karleksforklaringen av moder natur precis har i var tradgard. Har haft ett litet par faglar som uppvaktat varandra och suttit och myst tillsammans uppe pa muren och nu sa antligen har det gett resultat. Jag alskar var lilla tradgard. Agaren av huset vi hyr kommer och fixar och donar varje vecka sa allt ar tipp topp. Borjar hitta vart lilla liv har borta mer och mer och att mina grannar ar det finaste manniskorna jag traffat pa mycket lange, kan nog ha ett finger med i leken tror jag allt. Jag letade lange och val efter vanner har borta och allt jag behovde gora var att oppna ogonen for de som bodde precis over gatan. Unviersum ar vis mina vanner, om man bara oppnar ogonen och slutar leta efter lyckan sa kommer den och landar precis pa din axel.   
Nar Bart sen antligen kom hem korkade vi upp en god flarra Pinot Grigio och steken hamnade pa grillen. Sen blev det pusskalas for hela slanten och vi bara mos dar ute pa altanen. Gjorde forresten den godaste Coleslawn som tillbehor. Mysigt, mysigt hade vi det. Snart kommer tjejerna fran Sverige och vi far dela med oss av detta vackra, fina vi ar omringade av varje dag. Nagot bra maste jag gjort som blivit bortskamde med sa mycket kalek i mitt liv.