tarzansmamma

Man kan verkligen inte klaga nar man far ligga och chilla under solen, barnen sovandes och maken pa jobb. Sa jakla gott att man fasen blir helt jakla lycklig. Kan saga att jag har fatt rorelse inne i tradgarden sen jag borjat bjussa pa kak, ett himmla liv ocksa for den delen. Men himmla skoj oclsa. Jamaste beratta om vad som hande har om dan nar jag satt ute under terassen och holl pa med datorn, helt i mina egna tankar. En kollibri flyger under tak, flyger fram och tillbaka nagra ganger och sen kommer han surrandes precis bara en halvmeter over huvudet mitt och bara stirrar pa mig. Jag bara smyger forsiktigt in i huset, for trots att jag gillar de sma liven vet man ju aldrig vad de kan ta sig till. Men oj vad haftigt. Sen nar har man en liten fagel sa nara som bara star helt still och bara tittar pa an?

Bilder fran i helgen med en massa mys som jag sa och sa klart nagra dopp i det bla. 36 grader har de lovat i mitten pa denna veckan sa visst borjar den riktiga okenhettan komma till sin ratt. Pa fredag mina vanner sa fyller var prinssessa ett helt ar och det ska vi fira riktigt ordentligt sa klart. Pa lordag bar det av till fotografen for fina nya bilder pa barnen. Tanka sig, om 1 dag for ett ar sedan, natten till den 19:de April gick mitt vatten. Jag kunde inte direkt da forsta att det var just det, men nagot dygn senare med varkarna "from hell" gick det inte att undga: Lillan var redo for varlden. 10 dagar tidig och liten som den minsta lilla flickan jag skadat kom lag hon i mina armar och bara passade in i var familj. Som den lilla pusselbiten som fattades pa nagot satt. Aldrig har jag uppskattat en fodelsedag sa mycket som jag gjort sedan jag sjalv fick barn. Det ar ju den dagen som var en av oss sag dagens ljus och arbetet bakom den dagen, 9 manader av hardcore slit som avslutas med att springa ditt livs tuffaste maraton helt i moder jords tjanst. Wow, verkligen en dag att fira! Det ar inte konstigt egentligen att jag sitter har helt sentimental, med tarar som rullar ner for mina kinder nar jag tanker tillbaka pa aret med lillan och dagen hon kom till oss. Kanns som att jag blinkade och nu ar det nu, ett ar senare. Helt galet konstigt och helt makalost vackert pa en och samma gang.