tarzansmamma

Halloj mina fina vanner! Vi har nu ater landat i vardagen igen pa plats i Gilbert, AZ. 10 helt underbara dagar kom och gick i loppet av vad som kandes som en blinkning och saknaden ar storre nu an nagonsin. Saknar de mina sa mycket att det gor ont i hela mig. Alskar er alla till manen och tebax. Jag ar i arlighetens namn som lyckligast nar jag ar omgiven av alla er tokstollar och vi far sitta och tjata och fika precis hela dan. Mamma och Lasse kommer snart hit och halsar pa i 2 hela vecka. Som jag langtar efter att fa visa er allt och lite till over here. Mamma har ju varit har innan och jag kan sakert saga att hon foll pladask for denna vackra, varma och underbara del av var glob. Vi far se vad Lasse tycker, men vem har nagot emot 28 grader och stralande sol som ar dagens vader diagnos har idag. Noah ar ute och leker med gatans alla barn. Han ar ute pa framsidan och spelar basket med minst 4 smakillar till. Underbara syn. Jag jobbade i natt och fick ihop 3 timmar ytlig somn innan min overspelata kropp/ hjarna fick spel. Huva ligen sager jag alltsa. Fraga mig inte varfor jag fortfarande ar kvar! Men snart snart ska jag bli fri fran mina bojor och leva livet precis sa som jag vill. Har och nu. Jag vill inte vara bitterfitta langre. Jag vill skratta fran sjalen varje minut av mitt dyrbara liv. Kikade pa ungarna som satt och ritade ihop haromdan da det slog mig att jag har ju redan blivit valsignad med det mest underbara som finns. Mina fina barn och min underbara man, jag har ju redan allt. Tararna sprutade ut nar jag insag detta. Alla dessa sma saker man gar och stor sig pa i vardagen, som att man till exempel onskar man hade ett annat jobb, det ar ju egentligen bara smapetitesser. Jag har ju ALLT. 1/1954003/images/2013/p1207633_510d9ca9ddf2b353ccc3f626.jpg" data-oid="510d9ca9ddf2b353ccc3f626" class="image" />