tarzansmamma

...och jag passar pa att pyssla lite. Idag blir det hobby-affarn och inhandling av material till denna sotnot. Den kommer bli en julklapp till en sot liten tjej soom jag tror kommer bli sa glad. Barnet i mig kommer till liv igen och det ar ju nastan sa att man vill behalla den sjalv. Hehe! Hoppas er dag blir fylld av skapande den med.

Nasta vecka, om allt gar enligt planerna och Bart kan ta ledigt fran jobbet, flyger vi upp till mellersta California for en underbar visit till denna vackra national park, Yosemite. Jag bara ryser i kroppen av gladje att antligen fa uppleva denna mirakulost vackra naturupplevelse. Pa den oversta bilden ser vi den s.k "tunnel view" med de kanda klipporna el capitain och half dome. Vi kommer att hajka lite grann, sa lange Noah later oss och sen sova i nagon mysig stuga/ talt. Vi far helt enkelt se vad som andan faller oss pa.
 
Sjon har ovan kallas "mirror lake". Ohh sa vackert. Jag ser verkligen framat denna lilla tripp narmare djur och natur. Hoppas bara att de amerikanska svart-bjornarna vill halla sig i bakgrunden. Tack och lov finns det stora metall-karl som ar halvt nergravda i marken dar man ska lagga all mat/ hygienartiklar sa att bjornarna inte kommer a de. Spannande ska de bli.

Dessa trad kallas "Seqouia" och ar megastora. Hoppas vi far se dem ocksa.

Nu har jag slängt ihop denna lilla sötnöt, som kommer bli någons lilla BFF! Den som väntar på något gott...
Det är verkligen hur beroendeframkallande som helst och verkligen lätt som en plätt. Är det någon som vill ha receptet är det bara att hojta! Hmmm, på tal om plättar, skulle kanske slänga ihop en sats då min lilla gravid-kropp skriker efter de små söta grejerna just nu. Jag är i vecka 14 idag och vet inte vad jag ska tro längre. Jag ser mer ut som en prickig korv än en söt tjej i alla fall och dessutom har jag fått träffa min lilla vän ullrick denna veckan. Jag känner mig helt grön i skallen på morgonen och stackars lilla Noah får tacksamt underhålla sig själv när det är som värst. Jag trodde liksom den värsta tiden var över nu, men icke sa nicke. Vad är det för liten buse som gömmer sig där inne egentligen? Mådde hur fint som helst med Noah, inget illamående att tala om och inte en finne så långt ögat kund nå. Nu funderas det länge och väl innan det slinker ner något i denna mage, men får jag något på skallen måste jag liksom bara ha just det. Det är konstigt egentligen att kroppen kan spele än ett spratt som den gör under graviditeten. Man är ju full med hjärnspöken och tårar och skratt kan oftast blandas ihop i en salig röra.
    
Noah och jag har varit på lite ärenden idag. Det blev en tur till banken och sen fick min lilla älsklings-unge en välbehövd hårklippning. Han satt i min famn och var så duktig hela tiden. Ville ibland titta efter vad den snälla frisörskan gjorde men satt mestadels snällt och pillade på sitt förkläde. Han blev så söt när det var klart och fick en liten klubba för att han var så duktig minsann. Prinskorven ligger och tupplurar sig nu så bilder på resultatet får jag lägga upp imorgon istället. Jag sak för övrigt dyka ner i mina stora tjocka böcker och plugga till mitt kära prov. Om 1,5 veckor börjar min online-kurs inför provet för internationella sjuksköterskor. Wish me luck! 

...av min kära mamma, som innebar att jag ska visa en favoritbild och berätta tre saker som ligger mig varmt om hjärtat.

Den här underbara bilden symboliserar hela mitt liv. Att jag skulle ha turen att träffa den finaste mannen som går i ett par skor! 5,5 år sedan är det sedan jag fick äran att bli Barts fru och jag är evigt tacksam att jag åkte till Hawaii som 19 åring och föll pladask för denna karl. Han är den snällaste, mest ödmjuka och finaste människan. Han är den jag lever för helt enkelt. Vi har en underbar son som den största symbolen för våran kärlek och jag kunde aldrig hoppats få en sån fin far till mina barn. Med en liten till på väg kommer det bara bli så mycket mer kärlek i vårt lilla hus. Tack Bart för att du alltid behandlar mig med respekt och för att du alltid är så kärleksfull mot mig och Noah. När jag blir stor vill jag bli som Bart!

1. Min egna lilla familj som nu expanderar är mitt universum, luften i mina lungor och blodet i mina ådror.

2. Min äslakde familj i Sverige som jag saknar så oerhört mycket. Om ni ändå visste hur mycket ni alla betyder i mitt liv.

3. Att sy, sticka, virka för då blommar Josse upp och blir glad i hela kroppen och själen.


Några som jag skulle vilja skicka denna award vidare till är:


Min underbart härliga och sprudlande vän Helena som mer än gärna bjuder på skratt och glädje.

Min rara vän Rebecca från den glada gymnasietiden. Tack för att du inspirerar och gör mig glad genom din blogg.

Min plast-storasyrra från London Monica förtjänar en award för att du ger mig hopp om att det går att få till ett liv bortom Sveriges trygga gränser. Dessutom är det alltid härligt att se dina fina töser.

Även om ni redan fått en av mamma skickar jag i alla fall en award till er Jenny och Ida mina fantastiska syrror som ger mig stöd i livet. Jag älskar er tösabitarna mina!

Många kramar och kärlek i massor till er alla för att ni inpirerar mig på något sätt

Jossan 

 

Som ni vet gillar jag ju allt som har med handarbete att göra. Min rara vän Hargitta gav mig denna härliga idé häromdan: Amigurumi! Det är alltså söta små virkade gosedjur från Japan! Jag sprang genast till affärn och införskaffade mig material och det riktigt kliade i mina fingrar att få sätta igång. Detta har varit mitt lilla söndags-projekt, medans Bart har busat med Noah och sett på fotboll om vartannat. Noah har nog blivit lite frustrerad på mig emellanåt eftersom han aldrig fick leka med sin lilla björn. Men till slut så fick jag till det. Nu är jag hooked! Har redan tittat ut nästa lilla amigurumi som kommer bli Hello Kitty. Tänk att man kan ha så skoj med lite garn, en virknål, lite tålamod och en hel del talang ;)
 
Noah går nu glatt omkring och pussar och kramar sin nya vän. Han blev riktigt glad för den lille.
Så dessa små ska jag ge mig på härnäst. De kan man sedan hänga på en mobil ovanför bebisens säng eller skötbord. Eller kanske som dekoration i vagnen. Ja, har man bara fantasi finns det ganska mycket man kan göra med dessa små älsklingar.

Bart och jag beslöt oss i sista sekund för att vi båda behövde en date-night. JJ var så gulllig och tog Noah åt oss så vi kunde vara barnfria och bara njuta av varandra. Vi åt god mat på Chili's, megagod mexikansk amerikaniserad mat och äntligen blev jag mätt. Jag var så hungrig hela dan, det spelade ingen roll om jag precis hade ätit, magen bara skrek och kurrade efter mer. Jag tror bebben växer en del nu eftersom jag är så hungrig hela tiden. Inte var jag väl så här hungrig med Noah? Hmmm! Jaja, efter middagen blev det bion över gatan och efter en stunds velande bestämde vi oss (läs Bart!) och det blev nya Jackass filmen. Jag har faktiskt inte skrattat så mycket på länge, men inte heller vridigt mig av smärta eller nästan kräkt av det jag såg på vita duken den kvällen. Gud så trevligt vi hade, bara min Bart och jag. Jag tror defenitivt att man som par behöver lite egentid, särskillt om man har barn och vardagen ofta går ut på att se till så att de har det bra. Ikväll var det bara vi som gällde, vi fick snacka lite och bara mysa tillsammans. Noah hade det så roligt med sina kusiner och som vanligt skött sig så bra.   
Kolla in denna fina blomma jag fick av min goa man häromdan. Han hade svängt innom affärn på väg hem från jobbet för att hämta mobilen jag lagt av mig vid kassan där någon timme tidigare (Allt jag har att säga är att jag nog fått släng av gravidhjärnan igen, men tack och lov trogna medmänniskor hade den hittats upp och så fint blivit återlämnad!). Fin blomma och mobilen fick när Bart kom hem, så alltså trefaldig lycka ;)

Denna fina stora ask sprang jag på i hobbyaffären och den blev min för endast 3,75 dollar (rea) alltså ca 28 kr. Ja, det ska jag i alla fall ha till att samla Noahs alla fina minnen, böcker, hårlockar, mjölktänder, teckningar. Ja, you name it. Visst var den fin? Jag tror Noah mer tycker den kommer till nytta som en stor låda att sitta i, han har försökt ett par gånger!

Är den inte underbar så säg! Bart och jag satt och snackade om att flygaa till Alaska någon dag och se på den vackra naturen, djuren, snön, valarna, klipporna och känna friheten i lugnet och allt det majestätiska naturen har att erbjuda. Jag kom då att tänka på denna underbara låten som är ledmotiv till filmen med samma namn. Helt underbar film, med stort budskap. Har du inte sett den borde du göra det nu! Njut att rys till denna guldstämma!

Jag tror nog att Gud skapade dessa goda små kreationer åt den gravida kvinnan...i alla fall denna gravida kvinnan! Jag kan bara inte få nog, de är ju så läckra, sura, krispiga. Ja, FRÄSCHA helt enkelt.
Det här Godis-berget hade inte varit fel att digga in i! Jag har en såååån graving för godis nu alltså....Sveckat helt uderbart godis. Hhehehe....jag ska be syrran langa över ett kg eller två. Ska kolla med tupllen om det ok först så att det inte går till spillo. Jaja...jag får väl bara drömma vidare ;)

...med en trunk-or-treat med Bart's syskon och deras barn. Noah springer till garderoben ibland där hans Halloween-kostym så fint hänger. Han står där och hoppar och vill så gärna prova den. Ibland får han det med, då blir han så glad. Som ni ser på bilden innebär det imorgon att barnen klär ut sig i sina kostymer och sedan går man från bagage-utrymme till bagage-utrymme och trunk-or-treatar. Sen är det lek och skoj i kyrkans lokaler och en massa mat som folk har hjälpts åt att laga. Himmla gullig tradition och tryggare för de små barnen att hålla till på parkeringen där man känner alla och inte i områden med en massa skummisar. Noah ska ju vara en tiger i år så vi håller nu på att lära honom vråla som en också. Hmmmm.vi får se hur det går! Hoppas Noah lyckas samla ihop en massa godis till sin godis-sugna mor ;)

Idag går jag in i vecka 13 med detta lilla busfrö i min mage. Jag blir så lycklig av tanken att min egna lilla familj växer. Snart har jag 2 busungar att busa med, jaga runt efter men ännu mer kärlek att ge och få. Underbara syn! Föreställ er själv 2 underbara trollungar som skriker av glädje när pappa kommer genom dörren, eller som sitter och badar tillsammans i badkaret eller som man får läsa godnattsagor för. Finns det något bättre? Jag har alltid velat ha mina barn nära i ålder. Jag har själv Caroline, min underbara lilla syrra, endast 20 månader mellan oss. Jag har bara goa minnen av vår barndom, så mysigt vi hade. Vi lekte alltid, pickninckade på gräsmattan utanför huset, gick påskkärring ihop och sov i varandra sängar när vi var rädda för åskan. Gud så roligt vi har haft Carran. 
Annars har jag och Noah farit runt lite här borta i öknen. Åkte först till malet och shoppade nya flipflops till Noah för hela 2 dollar (rea), sen gick vi och lekte på malets lekplats fullt med andra busungar och Noah hade så skoj. Han glömmer liksom bort mig när han hamnar med andra barn. Han har fullt upp med att bejaka allt och alla. Han är så gullig min lilla Noah. Sen gick vi hem och Noah somnade för några timmars tuppis medans jag satte mig och pluggade syrreprov. Har skrivit upp mig på en onlinekurs som börjar den 8 de november så nu håller jag på att förbereda mig lite. Sen ska jag på intervju på en affär som heter Macy's den 1:a nov. Jag hoppas på lite jobb nu, dels för att dra in några extra slantar men också för att komma ut och få känna sig lite behövd. Man blir lite trött på vissa här borta, nämner inga namn, men vissa har så fullt upp med att vara mammalediga med ett barn att man knappt kan ställa upp som barvakt något/ några pass i veckan. Tacka vet jag familj och vänner som hjälper till från hjärtat. Men alla vet ju hur karma funkar, eller hur? ;) Andra här borta, som har fullt upp med 5 barn, ställer upp till 100% utan i ifrågasätta eller komma med motkrav, fatta vad guld! Hmmm...bara en liten reflektion!  

Sitter här och bölar nu när jag hör denna underbara låt. Saknar er tokskallar, vänner och familj, ni vet precis vem ni är! Tack för att ni alltid ställer upp, från hjärtat. Ni vet nog inte hur mycket jag uppskattar verenda en av er, för att ni är precis som ni är och ger såna där härligt genuina kramar. Puss på er pussgurkor!

Hittade en bild på nätet på hur bebis ser ut nu och ett par veckor framåt. Känner mig emmellanåt tröttre än tröttast och illamående till och från hänger fortfarande kvar. Dessutom har jag börjat få finnar som en hel tonåring, både i ansikte och på ryggen. Mindra kul kan jag ju meddela. Känner mig mest svullen och ser mer lönnfet är gravid ut. Hehe, hoppas faktiskt snart en liten bebismage vill titta fram!  Det är fortfarande lite overkligt och ibland slår tanken mig, visst fasen jag är ju gravid. Hehe, men det är allt underbart att känna att det växer ett litet litet mirakel där inne. Så liten, men redan så älskad!

Jag har varit så himmla ledsen, sur och arg sen jag kom till USA igen. Jag säger bara stackars Bart alltså, som han får stu ut med mina bitterfitterier! Jag kan ju meddela att man med alla hormoner som snurrar runt i kroppen just nu, går med gråten i halsen mest hela tiden. Men sen så känner jag mig väldigt "ensam" här borta. Hela mitt kontaktnät finns hemma i Sverige. Jag har Barts familj här, men de är ju på sitt sätt och inte alls lika kramgoa som min familj. Men nu har jag varit här borta i 2 veckor och svurit, gråtit och varit allmänt sur på det mesta. Det är inte likt mig alltsså, jag älskar att vara glad och att skratta är bland det bästa jag vet. Så nu har jag bestämmt mig; När jag vakanr på morgonen har jag ett val. Jag kan välja att vara en bitterfitta och förpesta vardagen för alla runt omkring mig. Eller så kan jag välja att vara glad och se glädjen igen. Så nu har jag gjort ett val. Nu är det sluttjurat för josses del. Jag har börjat söka lite ströjobb i bland annat några butiker. Jag menar, jag fixar inte att bara gå hemma hela dagarna. Jag har börjat klättra på väggarna här. Stackars Noah tycker nog jag är det tråkigaste mamman just nu. Jag är ju fortfarande så fullproppad med gravidhormonerna som gör mig såååå trött. Hoppas det lättar lite snart! Idag tog jag mig glad i hågen och med ny och fräsch luft under mina vingar till gymmet och ner i poolen. Det blev 80 långder idag på 65 min. Kände mig duktigt mör i kroppen efetr kan jag meddela. Nu ska jag bara vara glad framöver och njuta av det lilla livet nom mig. Är ivecka 12 nu faktiskt och det känns väldigt skönt att ha kommit hit. Nu kan jag pusta ut lite i alla fall.  

Här bjuder jag på min allra bästa bli på bra humör-låt. Jag bara älskar den! Man blir så glad och tacksam för det man har. Lyssna och njut säger jag bara. Njut din dag och kom ihåg imorgon när du vaknar att du har ett val. Välj att vara GLAD, för det gör jag!

Som de har saknat varandra, far och son. Även man och fru såklart! Men det jobbigaste med att vara borta från Bart så länge är faktiskt att Noah inte får ha sin pappa som han så älskar. Men nu är det återförenade igen och de tar igen den gångna tiden kan jag lova. De busar, brottas, leker, snackar och har det allmänt trevligt tillsammans.

Noah står här med kånken på ryggen och väntar ivrigt på att pappa ska komma hem efter en lång dag på jobbet.

Noah står och funderar på att springa över gatan, som han vet att han inte får. Prövningarnas tid är här kan jag meddela och det blir en del time-outer för denna unge herren som gärna testar sina gränser.

Lekplatsen är rolig att hänga på nu för tiden när temperaturen är mer behaglig.
Här har vi en orädd liten kille som verkligen slänger sig utför rutchkanan
Häromdan hade de en fund-raiser på Bart's jobb US Airways. De samlades alla avdelningar på företaget på ett stort hangar där familjemedlemmar även var välkomna. Respektive avdelning skulle dra ett stort plan efter sig på den snabbaste tiden. Det var ett stort jippo med musk och en massa folk. Bart fick ta det lite lugnt med take på att hans nacke fortfarande gör ont så hans lag gjorde tyvärr inte så bra ifrån sig. Haha, alla behöver en jätte i sitt lag antar jag;) 

Efteråt följde vi med Bart och hans supertrevliga kollegor upp på kontoret för att titta hur det ser ut där. Mycket fräsht kontor måste jag säga. Vi passade på att ta en lunch ihop och det blev en härlig BBQ-lunch kan jag intyga. Jag tog en härlig klassisk sydstats-delikatess Pulled Pork och jag tror jag var i himmelen en liten stund.

Kolla in glasen de serverade oss läsk i, stora härliga syltburkar. Det är tydligen så man dricker borta i södern. Sweet!

Här är min Lurre. Den får tala för sig själv. MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM! Ser kanske inte så mycket ur för världen, men gotttttttttttttttttttt är det!

Måste bara få rekommendera en grej. Alla som känner mig vet att jag älskar att pyssla, sy och fixa. Men ibland är det skönt att bara skaffa något som ser hemmagjort ut utan allt jobb. Därför har jag på den senaste tiden fått upp ögonen för Vera Bredley som gör alla möjliga fina saker i bröstcancern namn. Jag köpte mig denna söta plånbok häromdan och tycker den är superduper gullig. Kolla in länken, finns så många fina saker som jag bara måste införskaffa mig.

It's official, there's a baby in there. All these symtoms are just not make belife. It's kind of crazy that you can doubt it untill you actually see it with your own eyes. I am going to be a mommy once again to another darling baby. Bart and I couldn't be happier. The baby is expected to be here in the begining of May, just as planned.

If you look really hard you will se a head, the little body ad some arms and legs. It's pretty amazing that all the parts and organs are all there by now, now they just need to mature a little.


This is the heartbeat with a quick 170 bpm. Hmmm? Who are you little one so small in my tummy? We love you so much already. Now grow big and strong so you can come out and play with your big brother. He is going to be waiting for you.  

Min Sverige-visit flög förbi och nu sitter jag här hemma i USA igen med en stor klump i magen av saknad till min undebara familj. Vi må vara många, vi må vara lite tokiga men vad vore jag utan var och en av er? Jag fattar inte att jag kan göra detta egentligen, leva mitt liv utan er på andra sidan jordklotet. Ibalnd tror jag att jag är helt galen som gör detta frivilligt! Usch som tårarna forsar ner på mina kinder just nu. Jag saknar er så mycket och älskar er alla av hela mitt hjärta.

Här nedan följer ett litet litet axplock på allt vi gjort, den underbara tiden jag och Noah fått vara tillsamman med er alla. Som vi har skrattat, kramats, skojat, busat, gråtit. Ja, vi har nog gått igenom hela alfabetet med känslor. Glädje är nyckelordet. Jag känner mig så glad och lyckligt lottad att ha min stora familj. Noah har fått umgåts med er alla och ni ska veta att vi älskar er så mycket. Jag kommer hem snart igen, det vet ni va? Jag ska ju föra hemma så då får ni ladda upp för oss igen.

Mamma, Jenny, Milo, Carran, Noah, David och så kklart lilla Kenzo. Tack för att ni är ni, helt underbara!

Ida, mammsen och så klart underbara Largit. Som jag älskar er!

Carran, vad vore vi utan dig din glada lilla jänta?Du är jämt så sprudlandes glad!

Noah är en riktig vilde. Väldigt orädd. Som han har utvecklats under denna månad. Han bubblar nu mer och mer och faktiskt riktiga, begripliga ord. Nytillskottet är ordet: Sko! Som blir ko, men ack så söt han är. Jag tror han är så van att höra 2 språk att när det nu bara blev svenska en hel månad så plockade han verkligen upp ALLT! Så roligt det är att följa hans lilla utveckling.

Malakitis min rara böna. Tack för all hjälp med Noah. Han och jag är helt såld på dej. Love you

Noah är mormors hjärtegull. Så glada de var att ha Noah glädjespridaren under samma tak. Tack mamma/ mormor för att du finns.

Lasse och Mamma, med fina rosor. Tack snälla ni för att ni öppnade ert hem åt oss. Det finns mycket kärlek under ert tak. Det kan jag intyga!