Mamma, whipe my rumpa!
Crazy...
Mina fina ungar alskar att rita och pyssla. Ja minsann, nu ska aven min snart 1,5 aring klottra med tushpennor. Har ibland riktiga sma arbetsmyror i mina barn. Som harom dan kl 07:30 pa morgonen sag det ut sa har hemma hos oss. Rita, pyssla och klottra i sakert 15 minuter. Noah langre sa klart, men lillan trottnar efter en liten stund. Da borjar hon istallet suga pa pennorna och rita pa allt utom sitt papper. Jag fragade Noah om han kunde le till kameran. Han svarde: Nej mamma, jag ritar.
Efter att jag "jobbat" 24 timmar pa 2 dagar, kan ni kanske forsta att jag saknade mina sma fiskorvar jattemycket. Jag sager bara en sak, Haleluja sa crazy annorlunda det ar att jobba som syrra har alltsa. Tekniken som anvands pa sjukhusen har borta ar helt tokig. Pa ett bra satt, men anda valdigt crazy. Man "scannar" patienterna och medicinerna sa det ar praktiskt talat helt omojligt att gora fel. Alla mediciner kommer fardigblandade nerifran apoteket och sugs upp genom ror till respektive avdelning. Har man nagot som ska ner till lab sa kan man snabbt och latt placera det i samma ror som far ner det pa nolltid. Alla blodprover tas av ett foretag, EKG tas av ett annat foretag, alla mina patienter som ar uppkopplade till hjartovervakning, analyseras av personal som sitter for sig sjalva och bara gor detta for sjukhusets samtliga hjartpatienter. Alla gar omkring med en varsin liten dosa runt halsen dar man snabbt och latt bara kan be om att fa tala med vilken manniska som helst, sa man kan snabbt och latt fa tag pa precis alla. Galet praktiskt, men hur i allsin dar ska man kunna lara sig allt detta? Ja, jag det kommer val! Mina fina ungar har passats av lite olika slaktingar har och haft det bra pa sitt hall, men jag har faktiskt saknat de. Har fatt ogonen fyllda till bredden med brannande tarar av blotta synen av de pa kvallen efter mina mastodontiska 12 timmars pass. Personalrummet till samtliga innebar har 2 stolar, en 2 sits soffa, en liten micro och ett kylskap. Man tarknappt fikapauser har. Var grymt kaffesugen dar ett par ganger, men har har man liksom inte den dar "fikan" i blodet som vi skandinaver har. Syrror jobbar for sig, uskor for sig, lakare for sig. Man rondar inte har, utan laser da istallet vad som ar planen for patienterna. Megaskumt! Skillnaderna ar grymt manga, fordelar och nackdelar pa bada hallen givetvis. Men snacka om kulturkrockar for en svenska som mig sjalv, helt snurrig. Har i alla fall tagit igen mig har i gar och idag, fatt en held del mys och bus med ungarna mina. Ok, ska sluta tjata sjukvard har inne nu. Hoppas jag hinner med ett pass pa gymmet innan eftermiddagens slaktkalas. Vojne ett sant liv det kommer bli! Kanner mig taggad att svettas lite och fa annu storre muckler...hehe!
A day without laughter...
...is a day wasted!
Mina underbara barn gor mig alltid sa fullstandigt glad. Helt galet glad faktiskt! Sa har sag det ut nar vi var pa lekplatsen har om dan. Ja, skratta gor man mycket nar man har barn omkring sig. Sa ar det bara. Vi har haft 3 extra barn pa besok i natt, namligen barnens kusiner. Tyvarr sa blev lilla Kaylee lite magsjuk sa paronen fick snallt hamta hem henne igen. Men de andra 2 grabbarna har busat och harjat som galningar med vara 2 bustroll. Det blev ett besok pa lekplatsen med barnen aven denna underbara lordags morgon. Noah har varit pa baseball traning en timme och vi njuter i fulla muggar av att ha Bart pa hemmaplan. Kanne att jag vill pyssla lite idag. Funderar pa att ta mig en tur till min pysselbutik for att inspireras. Lillans Halloween kostym maste fixas, hon ska ju vara tingeling i ar. Noah fick bli brandman, men den har vi fixat alla redan. Sen vill jag nog quilta lite. Och scrappa. Och gora en massa Halloween dekorationer. Och sa vidare! Vart ska jag borja? Vill sa mycket! Det ar inte konstigt egentligen att man inspireras nar karleken och livet flodar i livet. Tacksamheten gor mig helt overflodigt lycklig och jag vill skapa. Njut av livet mina vanner
Bart gungar med barnen. Han ar den basta pappan och livskamraten jag bara vagade dromma om i min ungdom.
Det basta med barn ar att de inte ar svara att tillfredstalla. Ok, kanske ibland. Men som igar natt nar alla barnen skulle sova pa golvet. Matta ar bra ibland. Delilah sov ju sa klart i sin spjalis men de andra tre pojkarna sov i samma rum minsann, hela natten. Vaknade gjorde se sa klart tidigt som attans men det blir ju sa nar man vet sa mycket kul som vantar.
Pilutta mig...
Bidde visst ingen praktik idag. Min huvudansvariga syrra messade mig precis nar jag skulle sippa morgonens forsta kopp kaffe tidigt som attans i morse och sa att hon ska vara "on call" idag. Kanske att jag far dyka in dar idag nar jag minst anar det. Naja, sa kan det ga nar inte haspen ar pa. Jag fick snallt ga och joina mannen och hans snarkningar for nagra harliga minuter innan Noah kom inskuttande och ville ha sina parons fulla attention. Ok, laddar batterierna for 2 pass nasta vecka istallet. Den som vantar pa nagot gott... Bjuder pa en liten video pa 2 av mina karlekar. Bart och lillan snackar lite och lillan tranar pa att saga Nono. Urgulligt! Halsbandet valde Noah ut till sin lilla syrra i helgen nar han och jag var pa gallerian en svang. Han var sa sot som bara var intresserad av att lillan skulle fa natt fint. Ok, han ville ocksa ha ett armband, men efter lite overtalning gick han med pa att det var ganska flickigt. Han fick en ballong av en clown i stallet och blev sjalaglad for det. Vi hanger pa lekplatsen for resten av dan tror jag allt. Ungarna haller pa att ga barsarka gang inne pa Noahs rum. Noah har byggt varsta berget av alla tecken, kuddar, mattor och leksaker han kunde hitta. Madressen ligger visst pa toppen med lillan akandes kana nerfor. Ungar alltsa! Sa lange de ar glada sa far de gora nastan vad de vill. See ya later aligator/ Jojo
Finally
I'm gonna do what I do the best - Nrsing!
Nu har jag antligen fatt klartecken fran alla hall och kanter att jag Josefine far "lov" att praktisera som syrra (Amerika ar ett valdigt byrakratiskt land om ni inte visste det redan. FBI har till och med haft nagra fingrar med i leken!). Jag borjar, I MORGON! Jag maste erkanna att jag ar lite nervos, men bara det ytterst lilla. Jag kan ju det har, har ju bra erfarenhet i ryggen. Kirurgisk akutvard ar inte fy skam inte. Jag kanner bara: Bring it on! Jag kommer borja med ett mastodontiskt 12 timmars pass (07:00-19:30), vilket ar sa man jobbar har borta. Vi far se hur det gar, men optimistisk som jag alltid ar sa kommer det ga lysande. Jag har fatt trana pa CVK, katetrar, blivit legitimerad i HLR for vuxna och barn sa nu jaklar ar jag redo. Klart att det hade varit roligare om jag hade fatt betalt for det jag kan gora bast, men forhoppningsvis kommer detta oppna upp nya, frasha utmaningar for lilla mig Notera att jag har mitt stetoskap redo runt halsen, mina patienter ska namligen fa sig en fysisk genomkorare var 4:de timme. Stoke- och hjartavdelning here I come! Lyckonska mig lite ar ni snalla! Aterkommer snarast med rapport om hur min forstadag som syrra i USA gick till :)
Till we meet again
Funderar mycket pa min far den senaste tiden. Saknar och undrar. Hur har han det dar uppe egentligen? Cyklar sakert en del, spelar badminton och kort med mormor och morfar kvallarna i anda. Haller ett vakande oga pa brorsan! Kanner hans narvaro var eviga dag. Var takflakt far ibland tokspel har hemma och startar och stangs av om vart annat. Har fatt for mig att den ar pappa som vill paminna mig om att han fortfarande finns med mig och han bar mina bordor. Av nan konstig anledning tittar jag alltid pa klockan just nar den ar 9:11, nar jag springer pa lopbandet rakar jag titta pa tidtagaruret precis nar det gatt 9 minuter och 11 sekunder. Jamt, varje dag. Kan det vara pappa manne? Jag tror det. Bilden ar tagen nar jag var 3,5 manader gamal med min gamle far bredvid mig. Pa natt konstigt satt nar jag tanker pa min pappa ser jag mig honom just sa har, ikladd sina vita tempelklader. Han ar stark och frisk igen. En dag skall vi ater traffas pappa
Njut av de dina sa lange du har dem. Sag det till dem precis var enda dag hur mycket just dem betyder for dig. Man vet aldrig nar man tar sitt sista andetag och nar man mer an garna hade velat krama om. Smeka en kind. Bara en gang till!
