tarzansmamma

Det har varit en blandad vecka rent känslomässigt. Jag går från att vara uber-glad till att vara ganska ledsen och ensam. Jag är en glad människa, det har jag alltid varit. Därför blir jag lite skraj när alla dessa känslor kommer upp till ytan och man bölar för allt och inget. Jag vet ju att hormonerna svallar nu mer än någoinsin, men jag saknar la familia i Sverige så mycket att det gör ont i mig. Vi har varit här i snart  9 månader och man kan ju tro att det ska bli bättre, men icke. Jag kömpar och försöker sysselsätta oss så mycket det går, men det går liksom inte. Noah lill-skrutten gör mig glad han. Men just den här veckan har han börjat med nya vanor, eller ska jag kalla det ovanor. På svenska kallas det trotsålder och här i USA "the terrible 2´s". Jag tror bestämmt att denna unge gosse har kommit hit, en aning tidigt. Han får utbrott ibland när han inte får som han vill och skriker som en stucken gris. Han springer iväg och runt bilen 411 varv innan man får tag på honom och man kan sätta in honom i bilen. Han testar sina gränser mest hela tiden och ser hur länge han får hållas. Det tär på mitt tålamod och timeout är något vi måste ta oss till här hemma. Nu räcker det ibland oftast med att ge honom en varning så slutar han oftast med sina hyss. De visa de säger att det blir tuffare och tuffare att vara förälder och jag börjar sakteliga förstå vad de menar. Det gäller att bita sig i tungan ibland så att man inte kokar över i stundens hetta. Emil i lönneberga är han allt och ibland skojar jag med honom och säger att nu får du gå och sätta dig i snickerboa. Men han är ju så söt att man bara smälter och smart är han som en hel 3 åring minst.
 Men annars rullar allt på här hemma. Jag tränar 4 gånger per vecka och känner hur gott d et får mig att må. Om ca 1,5 månader beger vi oss hemmåt för att föda lilla tösen i magen. Jag längtar efter er alla där hemma som en tok. Idag blir det vaccination och Doktorskontroll av busungen Noah och jag är mycket nyfiken på att se hur mycket han växt. Förresten börjar det värma på ordentligt här borta igen. Igår när vi var på lekplatsen fick jag rulla upp byxbena och springa lite barfota i gräset med Noah en stund. Underbart härligt med sol tycker vi. Våren är verkligen här och det gillas skarpt. 
  
Den här lilla visan går varm på datorn här hemma nu för tiden.