tarzansmamma

Idag går jag in i vecka 13 med detta lilla busfrö i min mage. Jag blir så lycklig av tanken att min egna lilla familj växer. Snart har jag 2 busungar att busa med, jaga runt efter men ännu mer kärlek att ge och få. Underbara syn! Föreställ er själv 2 underbara trollungar som skriker av glädje när pappa kommer genom dörren, eller som sitter och badar tillsammans i badkaret eller som man får läsa godnattsagor för. Finns det något bättre? Jag har alltid velat ha mina barn nära i ålder. Jag har själv Caroline, min underbara lilla syrra, endast 20 månader mellan oss. Jag har bara goa minnen av vår barndom, så mysigt vi hade. Vi lekte alltid, pickninckade på gräsmattan utanför huset, gick påskkärring ihop och sov i varandra sängar när vi var rädda för åskan. Gud så roligt vi har haft Carran. 
Annars har jag och Noah farit runt lite här borta i öknen. Åkte först till malet och shoppade nya flipflops till Noah för hela 2 dollar (rea), sen gick vi och lekte på malets lekplats fullt med andra busungar och Noah hade så skoj. Han glömmer liksom bort mig när han hamnar med andra barn. Han har fullt upp med att bejaka allt och alla. Han är så gullig min lilla Noah. Sen gick vi hem och Noah somnade för några timmars tuppis medans jag satte mig och pluggade syrreprov. Har skrivit upp mig på en onlinekurs som börjar den 8 de november så nu håller jag på att förbereda mig lite. Sen ska jag på intervju på en affär som heter Macy's den 1:a nov. Jag hoppas på lite jobb nu, dels för att dra in några extra slantar men också för att komma ut och få känna sig lite behövd. Man blir lite trött på vissa här borta, nämner inga namn, men vissa har så fullt upp med att vara mammalediga med ett barn att man knappt kan ställa upp som barvakt något/ några pass i veckan. Tacka vet jag familj och vänner som hjälper till från hjärtat. Men alla vet ju hur karma funkar, eller hur? ;) Andra här borta, som har fullt upp med 5 barn, ställer upp till 100% utan i ifrågasätta eller komma med motkrav, fatta vad guld! Hmmm...bara en liten reflektion!  

Sitter här och bölar nu när jag hör denna underbara låt. Saknar er tokskallar, vänner och familj, ni vet precis vem ni är! Tack för att ni alltid ställer upp, från hjärtat. Ni vet nog inte hur mycket jag uppskattar verenda en av er, för att ni är precis som ni är och ger såna där härligt genuina kramar. Puss på er pussgurkor!

Hittade en bild på nätet på hur bebis ser ut nu och ett par veckor framåt. Känner mig emmellanåt tröttre än tröttast och illamående till och från hänger fortfarande kvar. Dessutom har jag börjat få finnar som en hel tonåring, både i ansikte och på ryggen. Mindra kul kan jag ju meddela. Känner mig mest svullen och ser mer lönnfet är gravid ut. Hehe, hoppas faktiskt snart en liten bebismage vill titta fram!  Det är fortfarande lite overkligt och ibland slår tanken mig, visst fasen jag är ju gravid. Hehe, men det är allt underbart att känna att det växer ett litet litet mirakel där inne. Så liten, men redan så älskad!