tarzansmamma

...att jag ar sa underbart stolt over mina sma att jag saknar ord. Flygresan hem gick verkligen nast intill smartfritt. Jag menar, jag ar ju ganska ruttad vad galler att flyga sjalv med tva sma, men nar man har anglar till barn blir allt genast sa mycket lattare. Bytet i London gick som en smack och pa fisens mosse fick vi plats pa lang-flighten over Atlanten. Sa pass fullt var det att vi 3 fick dela pa 2 saten. Lillan korvade sig lite grann men somnade gott flera ganger i min famn. Noah var sa glad att se daddy och tittade glatt pa nan film innan han totalt deckade i sakert 5 timmar. Hade tankt att satta pa en bloja hemma i Sverige, i fall att vi inte skulle hinna pa toa i tid, men jag glomde faktiskt bort det. Istallet gick Noah pa toa precis som vanligt och sa till mig nagra ganger om bade bajs och kiss. Poop, ropade han och vi fick rusa upp med en yrvaken lillan i foljetag. Sa himmla duktig! Helt pottranad ar han numera. Sedan ca 2 veckor tillbaka aven pa natten. 2,5 ar gamma och jag ar sa stolt over honom. Lite drygt var det sa klart, 10 timmar i luften, men sa har i efterhand flog det fram som man sager.  Jag fick av 2 ganger hora att jag var valdigt organiserad och flera manniskor kom fram till oss efter langa flighten och beromde mig och mina duktiga ungar. Som sagt, jag finner inga ord att uttrycka mig pa nar det kommer till hur stolt jag ar over Delilah och Noah.

Kolla in familjen nya kakmonster. Fick tag pa min kaka och sa har sag hon ut nar jag fick sys pa henne. Jag borjade forsta att nagot var i gorningen da det var lite val tyst fran hennes hall. Annars har vi bara forsokt att vakna till liv har efter all jetlag, som faktiskt inte var sa jobbig. Har varit fylld av en sa otrolig gladje och lycka over att fatt spendera underbara veckor med de mina hemma i Sverige. Det ar alltid tufft att komma hem hit igen och bort fran alla dar hemma. Kanns sa tomt pa nagot satt. Men jag ar ju sa klart lycklig att ha aterforenats med min man och barnens pappa. Dagarna rullar pa, men mitt i allt ar jag lite luddig i skallen och flamsar mest om kring kans det som. Naja, kanske jag vaknar till liv snart och kan fixa vardagen har i gen. Nu ska jag ta hand om en lite sjuk madame och med 8:de tanden som varker tror jag. Hon ar lite karlekskrank och vill ha mammas fulla uppmarksamhet. Och det ska jag ge henne. Noah ar lite smatt uttrakad sa vi far hitta pa natt har innan han borjar klattra pa vaggarna har snart. Ma gott alla manniskor!