tarzansmamma

Forestall er sjalva att jonglera allt detta i typ 24 timmar helt pa egen hand. Tungt, vardefullt...SVETTIGT helt enkelt!

Som ni kanske forstod sa kom jag inte i vag i Torsdags som plannerat. Jag fick vanda i Kastrup och fara hem till Smorhalan igen efter att jag insett att det alltid ska strula nar man flyger stand-by. Men det gjorde absolut inget da jag och min alskade mamma fick mysa med ett glas vitt framfor TVn en sista gang. Dessutom fick Margit och Pontus leka och busa med kiddsen vilket de inte alls hade nagot emot, snarare tvartom. Det finns inget ont som inte har nagot gott med sig, eller hur? Tacka vet jag min fina bror Patrik som kom med till Kopenhamn hela 2 ganger for att hjalpa mig med vagn, vaskor och ungar ocksa. Utan honom hade det varit lite mer struligt om jag sager sa. Fatta att han foljde med sin syrra pa sina lediga dagar, det kallar jag 100% karlek.   

Nu ar vi har igen minsann! Sitter och vantar pa pizzan som vi bestallt efter typ en 4 timmar lang nap tidigare idag. Noah var sa trott att han i princip bad oss att fa ga och lagga sig igen. Tog mig sjalv 30 minuter att anns ta mig ur sangen och vakna till liv. Man vill ju kunna sova ikvall sa man far bara tvinga sig upp. Resan gick faktiskt bra forutom en rutten flygvardinna pa den langa flighten som forpestade oss lite grann. 6 timmar in pa resan hade Noah sett pa film, ritat med sina kritor och lekt med alla sma leksaker typ 2 ganger om sa just nar hon kom forbi med dryckesvagnenn stod Noah pa huvudet i sin stol. Hon bara kom och viskade att folk runt omkring oss borjade bli sura pa att Noah levde sa mycket bus. Jag bara fragade om de varkligen hade sagt det till henne eller hur hon da kunde veta detta. Hon bara nej, men jag kan se det pa deras miner. Sen foreslog hon pa ett sant dar nedvarderande sett om jag hade provat att leka lite med honom eller rita? Det visade sig att hon sjalv var typ 40 bast och inte hade egna barn. Dessutom papekade hon nar jag tog ord i min mun att hon minsann visste att jag flog buddy-pass och att jag skulle passa mig. Jag vet inte varfor men arg och ledsen blev jag och tararna sved i ogonen pa mig. Folk runt omkring mig var sma anglar kan jag meddela och kom till och med fram och holl lillan sa att jag kunde ga in pa toan och byta pa Noah. Det kallar jag godhet.
Delilah sa inte ett knysst pa hela resan forutom da Noah rakade klamma hennes tumme i den uppfallbara brickan, medans hon satt lugnt och fint och lekte i min famn. Hon bara borjade gallskrika och tararna sprutade. Trodde ett tag att tummen gatt av da den blev riktigt rod/ bla/ lila och for att lillan som annars ar den tystade bebben bara grat och grat. Ajajaj sa ont det gjorde i mitt mamma hjarta att se henne ha sa ont. Fick bli en rejal amning pa det for att hon sedan skulle somna helt utmattad i den lilla sangen flygpersonalen hangt upp pa vaggen framfor oss. Annars hangde hon med i babybjornen pa var mellanlandning i NewYork, genom all security, genom passkontrollen och slutligen upp pa var sista flight over till Phoenix. Bada barnen somnade som stockar innan vi anns lyfte da det nu var deras ordinarie sovtid hemma i Sverige. Jag passade pa att se pa lite film och sova om vartannat. Nu borjade jag kanna att resan tagit ganska hart pa mig och hur drygt det hela borjade bli. Det tar ju anda 4,5 timmar fran NewYork till Phoenix sa ni kan ju sjalva forsta att efter 8,5 timmar over Atlanten borjade jag langta som en dare att snart fa lite avlasting och den dar stora feta kramen fran Bartan. Forsta stolheten i Noahs ogon da han fick syn pa sin absoluta hjalte Bart och Lillan sken ikapp med solen nar aven hon fick se sin pappa. Jag bara smalte till en liten pol da jag fick syn pa min stiliga man. Nu har vi lite familjemys pa schemat efter att vi missat en hel manad tillsammans. Men saknar gor jag precis varenda kotte hemma i Sverige...
...vem skulle inte sakna detta egentligen? Har fattas bara storebror Rickard och lillasyrran Ida men annars ar det mammas hela barnaskara. Kan ni kanna gladjen och karlekn vi har i varan lite tokiga familj? Underbara manniskor till tack for en alldelels underbar mamma med en himmla massa javlaranamma. Tack for att ni finna och forgyller mitt liv!