Vilken gåva...
...att få hålla dessa små fötter i mina händer. Att få plåstra om och att torka tårar, att lära och undervisa, att söttta och vägleda, att skratta med och ömt hålla om. I alla livets dagar. Att finnas där som en vän och kanske till och med en förebild. Men bara om jag vårdar den rollen jag blivit tilldelad, den största av de alla. Mamma! 
I sina små händer håller hon hela mitt klappande moders hjärta! Så länge mitt hjärta slår och mina lungor fylls med syre ska jag alltid finnas vid din sida. Även när jag inte längre finns kvar i detta jordeliv ska jag vaka över dig. Jag är en del av dig och du är en del av mig. I alla tider.
Delilah Rose Maria tryggt vilande i sin mammas famn. Jag vet att man bara får sina barn till låns för en kort tid här på jorden. Därfor håller jag i dem lite extra hårt den stunden de fortfarande bara vill ha sin alldeles egna mamma. Jag vet att den tiden snart kommer då de inte längre behöver mig lika mycket. Gud vad jag älskar er mina fina ungar!
Foto: Helena Winther (Jag är dig evigt tacksam min vän)
Otroligt fina bilder och du skriver så känslosamt.
ha en fin dag
kramar mamma
Oh josse vilka fina bilder och vilket toppenjobb helena har gjort, verkligen profesionellt ju:) jag e lessen för vi inte har pratat på länge, sakanr dig och er så mucket fina syster..ska till mamma eller jenny en sväng i veckan så då försökerjag slå en signal minsann..ha det underbart och njut av dina fina ungar..puss o kram till er alla:)
Tack för att jag fick föreviga en stund i din och din lilla prinsessas liv! Fotostunden var ett nöje och ett minne för all framtid..:)...och bildtexten är så vacker att hjärtat gråter glädjetårar. Stor kram!
