tarzansmamma

Alltsa, jag tror jag maste vara lite ding. Precis innan lillan vaknar, vaknar jag hur pigg som helst. Lillan ammar och vi, hon och jag morgonmyser. Sen borjar jag surfa rundor pa tellyn, facebook, bloggar och kollar lite nyheter. Nar lillan ar klar sa ligger vi dar och flinar ikapp. Jag kan inte somna om nu, kl 06:00 ar jag redo och ligger och vantar pa Noah. Snart hor jag sma trippande fotter som hoppar upp i sangen bredvid mig. Noah letar en stund efter Bart som stack till gymmet tidigt imorse. Men han blir anda glad av att se Delilah dar bredvid mamma och borjar ge henne pussar och kramar i massor. Kolla bara in sa mysigt vi har det, tidigt tidigt pa mornarna. Men vad gor det, vi alla ar piggelinisar. Jag maste vara lite ding tror jag minsann.
Jag har stallt min egna diagnos: Amnings-delirium. Eller ar det bara det har 2 barns livet som gor mig ding? Men ett antal ganger den senaste tiden har jag kommit pa mig sjalv med att hitta saker och ting halvgjorda. Som en kaffebryggare som star och vantar pa att bli fardigladdad, eller en tvattmaskin som blivit halvt laddad eller koket som blivit halvt dammsugit, kaffet som inte anns blivit uppdrucket, ena amrhalan rakad eller fingernaglar som ej blivit fardigklippta osv. Jag far ju hela tiden pausa mina projekt med en bajsbloja som ska bytas, ett barn som ska matas, en telefon som ska svaras i, en man som ska pussas och en Tarzan som ska tamjas. Sen kommer lilla Josse pa att hon faktiskt holl pa att laga mat och att nu huset nastan star i lagor. Ja, ni forstar dilemmat. Saker och ting prioriteras lite annorlunda nu. Sen hjalper det ju inte att hjarnan ar lite luddig av alla amningshormoner. Men mysigt har vi det!