tarzansmamma

Shaved Ice serverade igar kvall av var nyvunna van Alison som star i glasskiosken bakom mig. En kvinna i 50 ars aldern ar house-sitter till den flottaste villan och jobbar i en glasskios...snacka om en skon kvinna. Hon sa att vi ska bo hos henne nasta gang vi kommer till Maui. For visst kommer vi igen, fragan ar bara nar! Hon gav oss en massa bra tips som vi hjartligen tar emot. Glassen slank ner och till middag blev det sterigen sa lackra fisktacos. Live musik till detta sa klart.  En trubadur spelade musik for oss och det var en harlig kansla som infann sig i kroppen.

En krater ner till jordens inre och ett manlikt landskap visar sig plotsligt pa vag till Big beach. Men vulkanen hade utbrott senast pa 1700-talet sa det ar lugnt.

...bjuder familjen Mendonca pa aven idag. Nar aven vi har borta pa andra sidan jordklotet nas av det hemska som skett pa hemmaplan, ber jag idag en stilla bon i mitt hjarta. Jag blir om mojligt mer tacksam att vara har och att livet fortsatter leva. Man inser att livet ar sa innerligt skort och att man inte kan ta det for givet. Nuet ar det anda vi vet av och dar ska vi alla vara, alla sekunder vi far vara pa denna jord. Jag vet i alla fall att denna plats ar sa nara himmelriket man kan komma. Om det anda var sa har i himmelen, da ar inte doden skrammande. Mer glada och tillbakalutande manniskor finns nog inte. Till och med de lokala, de bofasta pa on, berattar hur otoligt lyckligt lottade de kanner sig for att fa lov att bo mitt ibland allt detta vackra. Jag ar bara sa jakla glad att jag just nu befinner mig har och ingen annan stans. Just dagar som dessa, parlorna i livet, vill jag tra pa livets halsband och bara nara mitt hjarta. Dagarn som kommer och gar ar ju livet och just nu ar jag sa jakla medveten om just denna vetskap. Ni far ursakta min filosofiska syn pa allt idag, men det ar on som gor mig lite kocko. Man kanner sig lite hog pa alla lyckliga hormoner som aker runder i min kropp :)  

Havet ar sa turkost att det nastan ar laskigt. Ar det pa riktigt? Vagorna ar stora emellanat och slar svajande mot strandens sand. Solen branner nar den tittar fram, men pa ett skont satt. Allt liv, alla manniskor samlas langs stranderna. Det ar dar allt hander. Vatten ger liv och solen ger glada manniskor. Lutar oss tillbaka efter en dag pa Big beach. Med dessa bilder vill jag forsoka ge er en uppfattning av hur underbart vackert och fridfullt det ar har. Det basta ar att det verkligen inte ar packat med folk, helt lagom ar vad det ar. Killar som surfar lite i  horisonten, nagra snorklare, en segelbat, en kille som gar med en metalldetektor och letar borttappade ringar, en son och en far som graver ner varandra i den puderlena sanden, en liten 3 manaders dotter som likt en angel sover sott pa en handduk och en mamma som iaktar allt detta fran forsta parkett. Tacksamhet ar det anda ordet som ekar i min skalle. Tacksamhet att mitt liv lever vidare och att jag far leva just har.