tarzansmamma

Jag satt och tittade pa gamla bilder och inlagg fran bloggen haromdan och tackar gudarna for att jag verkligen bloggar. Tank vilken skatt att komma ihag allt vi gor och kanslorna som man har. Knasigt att lasa om tiden innan lillan anns fanns i magen, tiden jag var gravid utan att veta att det verkligen var en liten Delilah dar inne, tiden da jag bara hade ett barn att ra om, for hon har val alltid funnits hos oss varan lilla lillan? Men jag vet att alla ganger man haft den dar underbara kanlan av lycka och nar man gatt omkring med en stort smile pa lapparna for ingen speciell orsak, det var ju lillan som fanns med mig redan da fanst hon inte anns var patankt.

Nu ar hon har och sa himmla sjalvklar att det ar svart att forestalla sig ett liv innan Delilah. Underbara lilla flickebarn, vad du gor mig glad. Jag pussar och kramar den dar flickan sakert 1000 ganger om dan och anda vill jag bara ha mer. For drygt 1 ar sedan nu i dagarna fick jag beskedet om att en liten liten varelse vaxte i min mage, och pa nagot satt visste jag att det var en tos. Tank att hon var mindre an ett sandkorn alldeles nyss och att hon nu fyller en sa stor plats i vara liv. I 3,5 manade har hon varit var dotter och det gar undan nu alltsa. Hon har rullat runt fran mage till rygg i ca 2 veckors tid nu och gor det nu flera ganger per dag. Idag sa rullade hon faktiskt runt fran rygg till mage ocksa och blir sa glad och nojd nar hon val lyckas. Det lustiga ar att hon forfarande ar sa mini ju och att hon ar sa otroligt tidig med allt detta. Hon liksom staller sig pa kna ocksa for att sen knuffa sig fram. Hon kommer riktigt langt och blir arg nar hon hamnar pa harda mattan. Annars sa ligger hon och sprattlar glatt pa sin filt ganska lange innan hon trottnar. Hon ar stark och stadig och gillar att sta upp om mamma eller pappa haller henne. Lyser i kapp med solen gor hon och skrattar med hela sin kropp nar hon hittar vara blickar. Att en sa lite mini kan gora sa stor skillnad i vara liv ar for mig en gata. Folk blir helt hispiga och glada nar de ser en sa sot liten tos och de ar mer an glada att komma fram och beratta. An sa lange gar det hur bra som helst att hoppa fran famn till famn och skrattar gor hon till alla som skrattar tillbaka.  

Jag tror inte man kan bli mer stolt och kanna mer karlek som man gor over sin alldeles egna alskade familj. Jag maste ha gjort nagot riktigt bra for att fortjana detta underverk i min lilla famn.